THE MO WITHAM BAND - With special guest MICKEY JUPP

THE MO WITHAM BAND - With special guest MICKEY JUPP
Live at the High Cross - Feb 2010

Även om Mickey Jupp idag saknar skivkontrakt, kanske vill han heller inget ha, så har vi tålmodigt väntande beundrare, de senaste två åren ändå fått oss tillkastade några riktigt feta köttben. Den senast utgivna studioskivan på ett större bolag kom 1994 - den i Sverige inspelade “You Say Rock” - och först 2008 släpptes den hemmagjorda uppföljaren, “Never Too Old To Rock”, innehållande nyskrivet material och inspelad tillsammans med medlemmar ur Jupps klassiska grupp Legend. Redan året efter (2009) kom “Country & Northern”, vilket är en samling demos i samarbete med gitarristen Chris East.

Fjorton år av ovisshet och väntan gav oss trots allt en riklig belöning. Både “Never Too Old To Rock” och “Country & Northern” innehåller det vi förväntar oss att få höra. Historieberättaren och romantikern Mickey Jupp visade sig inte ha tappat något av sin unika begåvning, vare sig som kompositör, sångare eller musiker.

På “Live at the High Cross” är det en annan Jupp vi möter - den fenomenale underhållaren som får publiken att vilja dansa. Skivan, som är inspelad på puben High Cross Inn i Broughton-in-Furness, Cumbria en kväll i februari i år, ger oss en Mickey Jupp som i “Bye Bye Johnny” - skivans bästa spår - ännu en gång visar att han är den som bäst förvaltar Chuck Berrys femtio- och tidiga sextiotal. I “Bye Bye Johnny” och de likaledes svängiga versionerna av “Hole In My Pocket”, “Switchboard Susan”, “Money” och “Maybelline” får vi pubrock / rock & roll när den är som bäst, d v s live på en pub i gruppens hemmiljö.

Trots endast två Jupporiginal - “Switchboard Susan” och “Hole In My pocket” - och en i alla avseende enkel utgåva så är Live At The High Cross en fantastik liveskiva och ett måste för alla Juppälskare. Det enda problemet med "Live at the High Cross - Feb 2010" är att man själv inte var närvarande när den störste inom pubrocken lät sig övertalas att, för första gången på mycket länge, framträda inför publik.

Nyheter om Mickey Jupp publiceras alltid här först: http://www.mickeyjupp.se/

2010.05.07

DUCKS DELUXE
Box Of Shorts
(Hawkhead Records)

Sean Tyla, som skrivit samtliga låtar utom Dylans “Absolutely Sweet Marie» på Ducks Deluxes första skiva på trettiofem år, tar på “Box Of Shorts« tillfället i akt att summera hela sin karriär. Vi får nämligen inte bara musik hemmahörande inom gruppens ramar.

Öppningsspåret “Diesel Heart» är som hämtat mittemellan “Close To A Headline« och “Right Side Of The Street» från den tyska Forcesingeln. “Tremolo Bay« skulle kunnat varit gjord för Tyla Gang och i “Red Dust Highway» får vi möta soloartisten med de märkliga skivomslagen.

Här är det som om han tagit det allra bästa från respektive period och bearbetat det för att passa dagens Ducks Deluxe.

Egentligen är det väl bara “Dig It Deep« som skulle ha platsat på Ducks Deluxes självbetitlade klassiska första Lp. Det kan tyckas vara lite, men det är verkligen inte vilken låt som helst. I ett suveränt suggestivt tempo förklarar Tyla varför han vill begravas djupt. En sång som ger samma känsla som tidigare “Daddy Put The Bomp» och “Amsterdam Dog«. Martin Belmonts sparsamt stilfulla solo har inte en ton för mycket och visar varför Ducks Deluxe inte bara är Sean Tyla, trots att han fortfarande är en mäktig låtskrivare som även begåvats med en av rockvärldens snyggaste röster.

Releasedatum för “Box Of Shorts» är inte förrän senare i vår, men skivan finns till försäljning vid gruppens framträdanden redan nu under deras pågående svenska turne. Spelningen på Akkurat i Stockholm (090405) visade att pubrocken fortfarande lever och i allra högsta grad är vital!

Mellan den inledande “Fireball« och den avslutande “It´s All Over Now» hann gruppen bl a med “Coast To Coast«, “Nervous Breakdown» “Don´t Mind Rockin´ Tonight«, Something Going On», “Styrofoam«, “Absolutely Sweet Marie» samt övriga låtar på “Box Of Shorts«.

Tyla, Belmont och de två nya medlemmarna, Jim Russell - trummor och Kevin Foster - bas, fick oss att minnas varför vi en gång tog bandet till våra hjärtan. Utan större åthävor och på ett mycket engelskt sätt gjorde Ducks Deluxe det de var där för att göra: underhålla sin publik.


För övrigt anser jag Sean Tyla vara värd en box som sammanfattar hela hans karriär. Visserligen finns det, inte minst på soloskivorna, en hel del svagt låtmaterial, men följande tre egenhändigt hopsatta samlingar ger för den intresserade en god bild av varför Sean Tyla är en av de absolut största inom brittisk pubrock.

SEAN TYLA - Don´t Mind Rockin´ Tonight
The Ducks Deluxe Years 1973 - 75

1 Coast to coast -73
2 Nervous breakdown -73
3 Daddy put the bomp -73
4 please, please, please -73
5 Fireball -73
6 Don´t mind rockin´ tonight -73
7 Heart on my sleeve -73
8 West Texas trucking board -73
9 It´s all over now -73
10 Bring back that Packard car -73
11 Saratoga Suzie -74
12 love´s melody -74
13 Two-time twister -74
14 It don´t matter tonight -74
15 Rio Grande -74
16 My my music -74
17 Amsterdam dog -75
18 Going down the road -75
19 Ducks Deluxe -75
20 Route 66 (vocal: Lee Brilleaux)

1 - 9 fr första Lp´n 1973
10 - 13 singelspår 1974
12, 14 - 16 fr Lp´n »Taxi to the terminal zone« 1974
17 - 20 fr Lp´n »Last night of a pub rock band« inspelad live 750701 på 100 Club, London. Utgiven 1979


SEAN TYLA - It´s Only Rock And Roll
The Ducks Deluxe & Tyla Gang Years 1975 - 78

DUCKS DELUXE
1 I fought the law -75
2 Something´s going on -75
3 Here comes the night -75
4 Rock and roll for every boy and girl -75
5 Amsterdam dog -75
6 Something´s going on -75

DAS LUFTWAFFEGESCHÄFT
7 On the street -76

TYLA GANG
8 Styrofoam -76
9 Texas chainsaw massacre boogie -76
10 Cannons of the boogie night -76
11 It´s only rock & roll (but it gets up your nose) -76
12 Young lords -77

THE TAKEAWAYS
13 Food -77

TYLA GANG
14 On the street -77
15 New York sun -77
16 Hurricane -77
17 Dust on the needle -77
18 Young lords -77
19 Styrofoam -77 live
20 On the street -77 live
21 Did you hear it on the radio -78
22 Spanish street -78
23 No roses -78
24 It´s gonna rain -78
25 Suicide jockey -78

1 - 6 demos 1975
1 - 3 fr Ep´n »Jumpin´ « (Skydog -75)
5 & 7 fr Lp´n »Light up the dynamite (Dynamite -77)
8 - 10 singelspår (Dynamite resp. Skydog -76)
10 - 11 fr Ep´n «Sean´s demos» -77
12 - 13 fr Lp´n «A bunch of Stiff» (Stiff -77)
14 - 18 fr Lp´n «Yachtless» (Beserkley -77)
19 - 20 fr Lp´n «Live, Hope & Anchor Front Row Festival» (Albion/WB -78)
21 - 25 fr Lp´n «Moonproof» (Beserkley -78)


SEAN TYLA - Amsterdam Dog
The Solo & Force Years 1980 - 83

SEAN TYLA
1 Amsterdam dog -80
2 Breakfast in marin -80
3 Undercover lover -80
4 Credit card bash -80
5 Big fat zero -80
6 Daddy put the bomp -81
7 Pink cafe -81
8 Landing light -81
9 Lands of the buffalo -81
10 Babylon suite 2 -81
11 Casino queen -81
12 The revolution -83
13 Running on empty -83
14 Angel -83

THE FORCE
15 Close to a headline -82
16 Right side of the street -81
17 Endless sleep -82
18 Trick of the light -82
19 Secrets -82
20 Love changes -82
22 Can´t keep a bad woman down -82
21 Brokenhearted lover -82
23 She shouldn´t´ve done it -82

1 - 2, 8, 15 - 16 singelspår
2 - 5 fr Lp´n «Sean Tyla´s just popped out» 1980
6 - 11 fr Lp´n «Redneck in Babylon» 1981
12 - 14 fr Lp´n «»Rhythm of the swing« 1983
15, 17 - 23 fr Lp´n »The Force« 1982

FEBER 3. Mats Olsson: Pubrock
(Amigo)

Det här är den första skiva jag kan skriva om utan att ens ha lyssnat på. Musiken och den engelska pubscenen är en starkt integrerad del i min musiksmak. Själv tycker jag mig, på nära håll, enbart ha upplevt två perioder där brittisk rockmusik varit dominerande. Alltså inte bara perioder av enstaka bra artister, utan där även en omfattande och spännande undervegetation varit omöjlig att bortse från.

Den första perioden är naturligtvis sextiotalet med band i varje kvarter. Den andra är just den som Mats Olsson så väl sammanfattar på dubbel-cd:n “feber 3 - mats olsson - pubrock». Med Dr Feelgoods debutalbum “Down By The Jetty« 1975 och skivbolaget Stiffs födelse året efter verkade plötsligt allt möjligt - och visade sig också vara det. Hur förklarar man annars att en filur som Wreckless Eric kunde få skivkontrakt? Som bekant gick ju karln in på Stiffs kontor med enbart några refränger och kom ut därifrån med en hel Lp.

Parallellt med pubrocken växte både punk och new wave fram. Naturligtvis korsbefruktade de olika stilarna varandra och ibland är det omöjligt att exakt artbestämma vissa låtar. Däri ligger också en del av storheten med både den så kallade pubrocken och Olssons skiva. Den är inte bara ett exempel på hur britterna återerövrade glädjen i musiken utan den är också en lektion i musikalisk tolerans.

Sida vid sida samsas Dr Feelgoods tuffa “Roxette“, Split Rivitts rena glädjeexplosion “Soul Limbo» och Mike Spencers själfulla “Nothing Takes The Place of You“. En så osannolik stjärna som Ian Dury, vars musik hämtade inspiration från bl a den brittiska music hall-traditionen, är otänkbar i ett mindre generöst musikklimat.

Brinsley Schwarz musik var en oemotståndlig mix av The Band, country, soul och de utmärkta Brill Building-kompositörerna och blev en viktig inspiration för att ta ned livemusiken på en enkel nivå. Plötsligt blev det möjligt för begåvade låtskrivare som Elvis Costello, Graham Parker, Mickey Jupp, Sean Tyla och naturligtvis Nick Lowe och Ian Gomm att hitta en publik.

Efter år av monstruös arenarock fanns det äntligen alternativ. Jag minns fortfarande min förvåning över att Mats Olsson satt på puben med Lee Brilleaux för en intervju i Expressen. Vardagen var tillbaka i brittisk rockmusik. Traditionen blev helt plötsligt synlig igen.

Det är inte svårt att hitta rötterna till den löst sammansatta genre som kallas pubrock. Det fanns plats för Diz & The Doormen och Geraint Watkins, som båda hämtade låtmaterial från New Orleans-rhythm & blues och swamppop, liksom även för Dr Feelgood, Lew Lewis, The Count Bishops och The Inmates, vars musik hade sitt ursprung i brittisk sextiotals-rhythm & blues med band som Johnny Kidd & The Pirates, The Yardbirds och The Pretty Things.

Ett band som Ducks Deluxe kunde spela allt från Chuck Berry och Eddie Cochran till melodiös merseybeatpop i “Please, Please, Please« och “Love´s Melody» (tyvärr inte med på Olssons samling). Roogalators “All Aboard« är mer inspirerad av swingjazz än något annat och Kursaal Flyers doftade smått country hela vägen.

Även om banden inte alltid var purunga så var dom heller inte lastgamla. Det fanns en öppenhet gentemot den yngre framväxande punken som tillförde tillräckligt mycket energi för att vitalisera all brittisk livemusik.

Från mitten av sjuttiotalet fram till mitten av nittiotalet kunde en vecka i London ge en utdelning av fem till sex bra pubkonserter. Naturligtvis låg storhetstiden i början av perioden. Puben Dublin Castle i Camden Town kunde mitt i veckan ha Diz Watson & The Doormen. Diz rullade tangenterna som Professor Longhair och Fats Domino och backades upp av ståbas, blåsare och den gudabenådade trummisen Kieran O´Connor. Närmare New Orleans kom aldrig jag, men det var ett förstklassigt substitut. Vem kapitulerar inte när man får höra: “Mardi Gras In New Orleans», “Hello Josephine« och “Tico Tico» - samma kväll!

På the Venue, mitt emot tunnelbanestationen Victoria, spelade en halvberusad Wreckless Eric rock & roll tillfälligt kompad av The Blockheads och Sean Tyla såg jag första gången tillsammans med Deke Leonard i gruppen The Force på Hope & Anchor i Islington. Nick Lowe levererade smart pop på Dingwalls i Camden, men exakt var den superbegåvade Mickey Jupp spelade minns jag inte längre.

Pubrock har ibland ironiskt kallats gubbrock. Så lätt går det inte att avfärda genren, varför sätta så snävt markerade gränser. Jag minns främst glädjen, energin, vitaliteten och framför allt mångfalden!

Fortfarande gör jag ett årligt besök i London, men idag får man vara nöjd om man ser ett eller möjligen två riktigt bra band på de få pubar som har levande musik. En bra kväll kan du se The Shivers spelande sin blandning av folkpunk och merseybeat, coverbandet Bad Influence, Mr David Viner leka Hank Williams eller mer namnkunniga grupper som Holly Golightly, Wilko Johnson Band, The Inmates, med världens bäste kompgitarrist Tony Oliver, eller om det vill sig riktigt väl - Billy Childish i någon av sina olika konstellationer.

Perioden av pubrock, punk och new wave var den sista stora brittiska musikvågen där jag kände att rockmusiken var sprungen ur vardagen och verkligen betydde något för alla inblandade, dvs publiken, de små skivbolagen, pressen och framför allt för utövarna själva.

Mats Olsson samling är precis så bra sammansatt som man har rätt att förvänta sig. Han var ju något av en pubrockens ambassadör i Sverige. Öppna en “Circlemaster« från bryggeriet Wychwood och kolla gärna även upp något av följande (de rättrogna får ursäkta att jag använt en bred definition av begreppet pubrock):

DIZ & THE DOORMEN: Go on fool UK-82
DION: You move me US-96
KEVIN GORDON: Deuce & a quarter US-00
THE PRETENDERS: Stop your sobbing US/UK-79
WRECKLESS ERIC: Crying, waiting, hoping UK-78
THE FLAMIN´ GROOVIES: My girl Josephine US-71
JACK DOWNING & THE OTHER SIDE:Belshazzar US/SWE-71
MICKEY JUPP: Cross country UK-71
NICK LOWE: Marie Provost UK-76
STATUS QUO: Wild side of life UK-76
THE SHAMROCKS: Misconception (I´m afraid) SWE-66
LITTLE BOB STORY: I need money FRA-76
THE FORCE: Right side of the street UK-81
THE INMATES: Danger zone UK-79
CARLENE CARTER: To drunk (to remember) US/UK-80
DR FEELGOOD: The more I give UK-74
JOHNNY KIDD & THE PIRATES: Dr Feelgood UK-64
BILLY BREMNER: Tired and emotional and probably drunk UK-84
GERAINT WATKINS & THE DOMINATORS: Men smart, woman smarter UK-79
STEVE GIBBONS: Don´t trade me in UK-90

SEAN TYLA: Daddy put the bomp UK-81
ELVIS COSTELLO & THE ATTRACTIONS: What so funny about peace, love and underst...UK-79
ANY TROUBLE: Second choise UK-80
THE DOGS: I´m just losing that girl FRA-83
ROCKPILE: (You ain´t nothing but) fine, fine, fine UK-80
LEW LEWIS REFORMER: Win or lose UK-79
GRAHAM PARKER & THE RUMOUR: That´s what they all say UK-76
NICK LOWE & ELVIS COSTELLO: Baby it´s you UK-84
THE KURSAAL FLYERS: Little does she know UK-77
DIRE STRAITS: Sultans of swing UK-78
WILMER X: Wilmer i Paris SWE-81
WILCO JOHNSON: Turned 21 UK
PHILIP LYNOTT: King´s call UK-80
KIRSTY MacCALL: There´s a guy works down the chip shop, swears he´s Elvis UK-81
TERRY GIBSON: Tell tale heart UK-87
THE DOWNLINERS SECT: You ain´t doing me right UK-80
ZEUS: Don´t wanna leave SWE-70
THE DETROIT COBRAS: Laughing at you US-03
JOHNNY THUNDERS: Great big kiss US/UK-78
PEARL HARBOUR: Everybody´s boring but my baby US-80

MICKEY JUPP: Stormy Sunday lunchtime UK-83
JOE JACKSON: Is she really going out with him UK-79
DUCKS DELUXE: Love´s melody UK-74
BILLY BREMNER & THE REFRESHMENTS: Trouble boys UK/SWE-97
DAVE EDMUNDS: Queen of hearts UK-79
GENERATION X: Dancin´ with myself UK-81
THE TAKEAWAYS (Sean Tyla, Larry Wallis, Nick Lowe & Dave Edmunds): Food UK-77
JIMMY POWELL: Hold on UK-71
BRINSLEY SCHWARZ: Small town, big city UK-74
COUNT BISHOPS: Mercy mercy UK-75
DUCKS DELUXE: Rock and roll for every boy and every girl UK-75
LEGEND: Heather on the hill Uk-69
THE BINTANGS: The price HOL-68
NRBQ: Get rhythm US-78
BALHAM ALLIGATORS: I don´t wanna be in love UK-88
WRECKLESS ERIC: Let´s go to the pictures UK-78
KOMMISSARIE ROY: Caroline SWE-81
SOONER OR LATER: This hammer SWE-02
THE BLUES BAND: Can´t get my ass in gear UK-89
LYLE McGUINNESS BAND: Elise UK-83

THE DISTRACTIONS: Boys cry UK-80
THE BOYFRIENDS: Last bus home UK-78
GORILLAS: She´s my gal UK-78
THE FLAMES: Your love is slipping away UK-82
THE FLAMIN´ GROOVIES: Down, down, down US-79
IAN GOMM: Hold on UK-78
THE LURKERS: New guitar in town UK-79
MICKEY JUPP: Even for you UK-80
NICK LOWE: Cruel to be kind UK-79
MARI WILSON: Just what I always wanted UK-82
DAVE EDMUNDS: I knew the bride UK-77
THE INMATES: Three time loser UK-79
MICKEY JUPP: Modern music UK-82
THE FORCE: Close to a headline UK-82
IAN GOMM: Airplane UK-78
MARTIN BELMONT: Jurassic jive UK-95
THE PRETENDERS: Private life US/UK-79
MICKEY JUPP: Standing at the crossroad again UK-91
JUICE ON THE LOOSE: It´s raining Uk-81
DR FEELGOOD. No mo do yakamo UK-80

WILKO JOHNSON´S SOLID SENDER: Neighbour neighbour UK-78
BALHAM ALLIGATORS: Let´s dance UK-87
JOHNNY & DOM ANDRA: Stjärnor SWE-82
DIZ & THE DOORMEN: Are you going my way UK-82
GERAINT WATKINS & THE DOMINATORS: Blue moon of Kentucky Uk-79
THE ROB HOEKE R&B GROUP: Don´t ask me what I say HOL-67
DUCKS DELUXE: Here comes the night UK-75
LINUS & HIS BAND: Bernadette US/SWE-77
THE SINNERS: Suspicious minds SWE-85
RONNIE SPECTOR: Darlin´ US-80
ELVIS COSTELLO: Third rate romance UK
SEAN TYLA & CARLENE CARTER: Pink café UK/US-81
THE SEARCHERS: Heart in her eyes UK-79
THE REFRESHMENTS: Both rock ´n´roll SWE-95
THE INMATES: Sister Sara UK-84
DUCKS DELUXE: It´s all over now UK-74
NICK LOWE: Halfway to Paradise UK-77
CARLENE CARTER: Too bad about Sandy
WILMER X: Vägen till Klippan - SWE-82
THE DOWNLINERS SECT: Blue night UK-80

IAN DURY & THE BLOCKHEADS: Sweet Gene Vincent UK-77
BILLY BREMNER & FASTBUCK: Endless sleep UK-84
THE KISSING BANDITS: In another time UK
THE FLAMIN´ GROOVIES: Werewolves of London US-79
PAUL COLLINS´ BEAT:Workin´ on a good thing US-85
THE TOURISTS: So good to be back home again UK-79
THE BARRACUDAS: His last summer UK-80
THE KINGSNAKES: believe I´m in love again US-83
DAVE EDMUNDS: Juju man Uk-77
THE BALHAM ALLIGATORS: Fine , fine, fine UK-88
DR FEELGOOD: Makin´ something out of nothing UK-85
DUCKS DELUXE: Something going on UK-75
THE PRISONERS: Better in black UK-82
THE MILKSHAKES: Ambassador of love UK-84
999: Obsessed UK-81
ANY TROUBLE: Turnin´ up the heat UK-80
JANE AIRE & THE BELVEDERES: Lazy boy US/UK-79
THE NIPS: Gabrielle UK
WRECKLESS ERIC: Go the whole wide world UK-77
NICK LOWE: I love my label UK-77

ELVIS COSTELLO: Less than zero UK-77
CHARLIE AINLEY: I´m feeling blue UK-78
PLUMMET AIRLINES: This is the world UK-76
BRINSLEY SCHWARZ: I´m ahead if I can quit while I´m behind UK-72
IAN DURY & THE BLOCKHEADS: Sex & drugs & rock & roll UK-77
RACHEL SWEET: Stay awhile US/UK-78
THE CANNIBALS: Crystal blue UK
STREETBAND: Toast UK-7
DIZ & THE DOORMEN: Swanee river jump UK-82
THE EXPRESSOS: Kiss you all over UK-81
THE ADVERTS: Gary Gilmore´s eyes UK-77
THE TUBEWAY ARMY: That´s too bad UK-77
THE GODFATHERS: Lonely man UK-85
STARRY EYED & LAUGHING: Lady came from the South UK-74
PENETRATION: Come into the open UK-79
CHARLIE & THE WIDE BOYS: Don´t mind if I do UK-76
THE SPONGETONES: Tore apart US-84
BEES MAKE HONEY: Highway song UK
THE BLUEBELLS: Cath UK-83
BRINSLEY SCHWARTZ: Hooked on love UK-73
LARRY WALLIS: On parole UK-77

FEBER 3 - Lennart Persson: folk/rock
(Amigo)

Måste erkänna att jag först blev besviken över att Lennart Perssons samling “feber 3 - folk / rock» inte var det jag från början trodde, d v s Folkrock - alltså den amerikanska varianten som frigjorde sig från folkmusiken på ett sätt som dess engelska namne aldrig gjorde.

Folkrock - vars korta blomning var mellan åren 1964 - 1966 - skapades av Bob Dylan och The Byrds. Under sin korta levnad påverkade den allt och alla med sitt lätta och luftiga sound, bestående av tolvsträngade Rickenbackergitarrer, stämsång och framför allt slamriga tamburiner. The Turtles, P F Sloan, The Beau Brummels och The Mamas & Papas skapade ofattbart vacker musik inom genren. Från oväntat håll fick vi dessutom skönheter som Dions “Tomorrow Won´t Bring The Rain« (1966) och The Pretty Things “You Don´t Believe Me» (1965).

Nu är Perssons samling inte alls helt utan exempel på folkrock. Här finns The Byrds lysande “I Knew I´d Want You«, P F Sloans “Halloween Mary» och “Time Will Show The Wiser« med The Merry-Go-Round.

Inslaget av folkrock är dock endast en del i den historielektion som börjar 1963 med hootenanny i form av “Walk Right In» med The Rooftop Singers och som sedan rör sig framåt via den suggestivt framförda “Cod´ine« av Buffy Sainte-Marie och den alltid lika teatraliska Judy Henske, vars “High Flying Bird» väl är det bästa hon gjort. Nåja, “Wade In The Water« och “Blues Chase Up A Rabbit» går också an.

Med enbart akustiska gitarrer och munspel bidrar den begåvade P F Sloan med “Take Me For What I´m Worth«. Joan Baez lillasyster Mimi var den ena hälften i den spännande och underskattade duon Richard & Mimi Fariña, här representerad med “Reno Nevada» och “House Un-American Blues Activity Dream«, båda från 1965.

De kanadensiska äkta makarna Tyson gjorde sin älskvärda stämsång känd undet namnet Ian & Sylvia. Det var gruppen We Five som - genom deras folkrockversion av Sylvia Tysons underbara “You Were On My Mind» - en gång ledde mig till makarna. Här får vi njuta av “Hey, What About Me«.

Via den countryfärgade “Time» med Blackburn & Snow och vidare över den snygga harmony pop-pärlan “The Devil´s Child« av alltid lika vakna The Everly Brothers, rör sig “feber 3 - folk / rock» fritt mellan genrer där begreppet “folk« utgör ett slags grundelement.

Den kronologiska ordningen, 1963 - 1968, hjälper oss att få en bild av vilken väg den s k Greenwichgenerationens musik tog. En resa som stilmässigt startar i Greenwichkvarteren i New York och kulminerar i dess påverkan på San Franciscogrupper som Jefferson Airplane.

Här finns flera exempel på folk / rock med underliggande psykedeliska influenser. “Comin´ Back To Me» med redan nämnda Jefferson Airplane, “Road To Nowhere« av The Hearts And Flowers - där Larry “Sweet Country Suite» Murray ingick - och naturligtvis originalet till “Dazed And Confused“, skriven och framförd av Jake Holmes.

Jimmy Page / Led Zeppelin tog sig frihet att stjäla “Dazed And Confused“ - och sanningen är dessutom att de inte tillförde ett skit! Allt i arrangemanget fanns redan färdigt och klart i Holmes inspelning som återfinns på Lp:n “The Above Ground Sound of Jack Holmes“ från 1967. Jack Holmes med band spelade tillsammans med The Youngbloods och The Yardbirds på The Village Theatre i New York den 25 augusti 1967 och det var där Jimmy Page först hörde låten. Genant, minst sagt!

I motsats till Mats Olssons pubrock-cd, som ju vänder sig direkt till fötterna, så manar Lennart Perssons febersamling mer till eftertanke, på samma sätt som Dylans musik alltid gjort. Båda skivorna har ändå det gemensamt att det är ett kärleksfullt utfört arbete med sikte på lyssnarens hjärta.


För den som törstar efter mer, bifogas härmed en lista med ytterligare exempel där begreppen folk / rock korsbefruktat varandra, eller som Lennart Persson själv beskriver det: “...musik som rör sig mellan “folk« och “rock», som kan vara båda delarna eller inget av det«:

IAN & SYLVIA: You were on my mind -64
FRED NEIL: Other side of this life -65
TOM PAXTON: Ramblin´ boy -64
DONOVAN: Josie -65
BOB DYLAN: Mr. Tambourine man -65
JUDY COLLINS: Turn, turn, turn -63
MARTIN & NEIL: Weary blues -64
MIMI & RICHARD FARINA: The Falcon -65
JUDY HENSKE: Blues chase up a rabbit -64
JOAN BAEZ: Farewell, Angelina -65
THE SEEKERS: A world of our own -65
THE BIG TIMERS: I´ll fly away
DOC WATSON: Little Omie wise -64
DION: The road I´m on (Gloria) -64
TOM PAXTON: Hold on to me baby -65
DONOVAN: To try for the sun -65
BOB DYLAN: Girl from the north country -63
JUDY COLLINS: Fannerio -62
IAN & SYLVIA: Some day soon -64
JUDY HENSKE: Wade in the water -63
TIM HARDIN: Reason to believe -64
TOM RUSH: Do-re-mi -65
MIMI & RICHARD FARINA: Pack up your sorrows -65
JUDY COLLINS: Maid of constant sorrow -61

TIM HARDIN If I were a carpenter -64
TOM PAXTON: I´m bound for the mountains and the sea -64
BOB DYLAN: Don´t think twice it´s all right -63
TOM RUSH Sugar baby -66
JOAN BAEZ: With God on our side -63
THE SEEKERS: I´ll never find another you -64
JUDY COLLINS: Wild mountain thyme -61
DONOVAN: Catch the wind -65
RANDY BURNS: No change in me -66
MIMI & RICHARD FARINA: Sell-out agitation waltz -65
P.F. SLOAN: What exectly´s the matter with me -65
STAR FOLK with BARRY McGUIRE: Banjo
BOZ: How long -65
JUDY COLLINS: Pack up your sorrow
SAMMY WALKER: The street above Lake Erie -76
TOM PAXTON: The last thing on my mind -64
PATRICK SKY: Many a mile - 65
PHIL OCHS: Bound for glory -64
DONOVAN: Turquoise -65
BRUCE MURDOCH: Rompin´ rovin´ days -65
DAVE COHEN: Don´t get caught in a storm -65
TOM PAXTON: My lady´s a wild flying dove -64
IAN & SYLVIA: Rocks and gravel -63
IAN MATTHEWS: It came without warning -71

Och så då det som ligger mig själv mycket varmt om hjärtat: FOLKROCK. Håll till godo!

BOB DYLAN: Most likely you go your way and I´ll go mine -66
MOUSE & THE TRAPS: A public execution -65
THE MOVE: Sounds of silence BBC-live
THE BYRDS: Lay down your weary tune -66
THE TRASHMEN: Same lines -67
THE PRETTY THINGS: You don´t believe me -65
THEM: My lonely sad eyes -66
THE SORROWS: Don´t sing no sad song for me -65
THEM BELFAST GYPSIES: Baby blue -67
THE PAUL STEWART MOVEMENT: Too too good -67
ZAKARY THAKS: Please
TEDDY & THE PANDAS: Look back in love (not in anger) -68
THE ANIMALS: The house of the rising sun -64
LOVE: Can´t explain -66
THE JIMI HENDRIX EXPERIENCE: Hey Joe -66
THE HERD: I want you (BBC-live)
TAGES: Most likely you go your way and I´ll go mine
THE LOVIN´ SPOONFUL: Did you ever have to make up your mind -66
THE CRITTERS: Younger girl -66
WE FIVE: You were on my mind -65
THE KNICKERBOCKERS: Love is a bird
MOBY GRAPE: Hey grandma -67
BLOND: I wake up and call -69
THE SEARCHERS: Have you ever loved somebody -66
THE HOLLIES: I am a rock -66
JACK DOWNING & THE OTHER SIDE: Like a rolling stone -66

BOB DYLAN: Can you please crawl out your window -65
THE BYRDS: I´ll feel a whole lot better -65
THE JIMI HENDRIX EXPERIENCE: The wind cries Mary -67
THEM BEFAST GYPSIES: Portland town -66
HEDGEHOPPERS ANONYMOUS: Daytime -66
THE GRATEFUL DEAD: Cold rain and snow -67
THE NASHVILLE TEENS: The hard way -66
THE BEAU BRUMMELS: One too many mornings -66
SIMON & GARFUNKEL: Mrs Robinson -68
MARIANNE FAITFULL: This little bird -65
DONOVAN: Season of the witch -66
BUFFALO SPRINGFIELD: For what it´s worth -67
SONNY & CHER: I got you baby -65
THE McCOYS:Hang on Sloopy -65
THE JEFFERSON AIRPLANE: Somebody to love -67
THE ANIMALS: Bring it on home to me -65
VAN MORRISON: Brown eyed girl -67
THE YOUNGBLOODS: Get together -67
FABULOUS FOUR: Sitting on a fence -68
JACK DOWNING & THE OTHER SIDE: Open the door Richard -69
MANFRED MANN: If you gotta go, go now -65
THE BEAU BRUMMELS: You tell me why -65
BREWER & SHIPLEY: Tarkio road -71
THE BYRDS: Chimes of freedom -65
THE VEJTABLES: The last thing on my mind -65

THE BYRDS: Turn, turn, turn -65
THE SEARCHERS: When you walk in the room -65
JACKIE DeSHANNON: Don´t turn your back on me -65
ADAM FAITH: Cowman milk your cow -68
THE NASHVILLE TEENS: This little bird -65
LOVE: 7 and 7 is -66
THE SYNDICATE OF SOUND: Little girl -66
BRYAN & THE BRUNELLES: Jacqueline
IT´S A BEAUTIFUL DAY: White bird -69
THEM: Here comes the night -65
THE WEST COAST POP ART EXPERIMENTAL BAND: If you want this love of mine -67
MOBY GRAPE: Omaha -67
MOUSE & THE TRAPS: Mohair Sam -68
THE ROLLING STONES: Tell me -64
DONOVAN: Hey Gyp -65
TRUTH (=KENNY & THE KASUALS): When was then -67
GANTS: I wonder -67
THE BEATLES: Things we said today -64
THE KINKS: See my friend -65
THE SHAMROCKS: Don´t say -66
TONY JACKSON & THE VIBRATIONS: Stage door -65
M. FANKHAUSER & THE H.M.S BOUNTY: Drivin´ sideway (down a one-way street) -68
BOBBY FULLER FOUR: It´s love come what may -66
THE SMALL FACES: My mind´s eye -67
P.F SLOAN: The sins of a family -65
BARRY McGUIRE: Eve of destruction -65

THE BYRDS: Hey Mr. Tambourine man -65
BOB DYLAN: I want you -66
THE CANDYMEN: The Memphis blues again -68
THE BRIGANDS: (Would I still be) her big man -66
MERRELL FANKHAUSER & THE H.M.S.BOUNTY: Things (going round in my mind) -68
THE BOBBY FULLER FOUR: Let her dance -65
THE WEST COAST POP ART EXPERIMENTAL BAND: Here´s were you belong -67
THE BEAU BRUMMELS: Don´t talk to strangers -65
SIMON & GARFUNKEL: Hazy shade of winter -66
MATTHEW MOORE PLUS FOUR: Codyne (she´s real) -65
THE SHOREMEN: She´s bad
THE HOLLIES: Bus stop -66
HERMAN´S HERMITS: No milk today -66
THE WANDERIN´ KIND: Something I can´t buy -66
THEM: It´s all over now baby blue -66
THE EVERLY BROTHERS: I´ve been wrong before -66
MILLER: Baby, I´ve got news for you -65
THE INCROWD: Why must they criticize -65
THE FLOWERPOT MEN: Brave new world -69
DONOVAN: The trip -67
THE LEAVES:Too many people -66
LOVE: Alone again -68
THE BEAU BRUMMELS: Just a little -65
THE LOVIN´ SPOONFUL: It´s not time now -66
THE DEEJAYS: Inside my mind -67
THE FORTUNES: The Idol -67
THE ZOMBIES: I don´t want to know -65
THE WEST COAST POP ART EXPERIMENTAL BAND: ´scuse me miss Rose -67
THE WEST COAST POP ART EXPERIMENTAL BAND: High coin -67
THE BLUES MAGOOS: That´s all folks -67

THE BENTLEYS: Now it´s gone
DION: Tomorrow won´t bring the rain -65
THE JAGGED EDGE: You can´t keep a good man down -67
JUAN & JUNIOR: Andurina -68
THE NASHVILLE TEENS: I know how it feels to be in love -65
THE ROOSTERS: You gotta run -66
PETER & GORDON: Nobody I know -64
THE BLUES PROJECT: Catch the wind -66
THE SHADOW CASTERS: Cinnamon snowflake -66
THE CHOIR: It´s cold outside -67
BOB LACKMAN: Town of sorrow
COUNTRY JOE & THE FISH: Happiness is a porpoise mouth -67
THEM: Corrina -69
PEANUT BUTTER CONSPIRACY: Twice is life -67
THE TONY JACKSON GROUP:He was a friend of mine
THE BUCKINGHAMS: Makin´ up is breakin´ up -66
THE BLUES MAGOOS: Let your love ride -67
THE JIMI HENDRIX EXPERIENCE: Can you please crawl out your window -67
THE HARBINGER COMPLEX: I think I´m down -66
THE OTHER SIDE: Walkin´ down the road -66
EUPHORIA: No me tomorrow -68
THE GRASSROOTS: Tell me -66
THE CHANGIN´ TIMES: Aladdin -66
THE MORE-TISHANS: (I´ve got) nowhere to run -67
THE TRASHMEN: Hangin´ on me -66
THE SOOTHSAYERS: I don´t know -66
THE MYDDLE CLASS: Gates of Eden -66

DROPKICK
Abelay Hotel
(Sound Asleep Records)

Är det falsk blygsamhet eller en dålig självbild som får skotska Dropkick att i Don´t Know Where It Ends formulera en textrad som: “Maybe if I had some talent to use, maybe if I had som money...”? Gruppen må vara totalt ekonomiskt utblottad, men talanglös? Nej knappast. Tvärtom, begåvning finns en masse.

Med sin andra skiva för det svenska bolaget Sound Asleep visar Dropkick redan i det majestätiska öppningsspåret Choose hur starka band man har till de legendariska B-grupperna: Beatles, Beach Boys, Byrds, Beau Brummels och Big Star.

Både anspråkslöst och träffsäkert öser Dropkick, ur sin till synes outsinliga källa, över oss oemotståndligt melodiös popmusik. Och mest iögonfallande är sångstämmorna som verkar hämta sin näring från 1970 års upplaga av The Byrds, då Roger McGuinn arbetade tillsammans med Clarence White, Gene Parsons och Skip Battin. Ett flertal av sångerna på Abelay Hotel associerar direkt till den studioinspelade delen av Byrds dubbel-Lp (Untitled) och Dropkicks Red Kite är precis lika fantastisk som förebildens Chestnut Mare