MIKE STAX (Beat Messiah!)
Ugly Things

Del 8

De i del 1 - 7 (se nedan) nämnda artister utgör bara en promille av alla de artiklar, notiser och recensioner som fyllt sidorna i de drygt trettio nummer av Ugly Things som hittills kommit ut. Ambitionen och förmågan att helhjärtat kunna föra upp till ytan både artister och musikstilar som ständigt levt i skuggan av mer kända och säljande dito är en kulturgärning som inte kan överskattas.

Vem skulle annars skriva rena doktorsavhandlingar om band som svenska Union Carbide Productions eller amerikanska The Misunderstood? Vem skulle lyfta fram ultraobskyra fenomen som The Koala, The Bush eller norska 1 2 6? Och dessutom låta alla tala till punkt!

För att verkligen förstå omfattningen av den mission Mike Stax bedriver, så går man lättast till Ugly Things hemsida http://www.ugly-things.com/ och köper sig ett eller flera av de nummer som fortfarande finns i tryck. Möjligheten att det förändrar ditt sätt att tänka, eller åtminstone dina lyssnarvanor, är stor. Men det är det värt!

MUSIKERN MIKE STAX...

...är en lika intressant och hängiven person som tidningsmannen Stax. Efter upplösningen av The Crawdaddys bildade han legendariska The Tell-Tale Hearts. Ett band som initialt var så kompromisslös i sin kärlek till brittisk rhythm & blues i allmänhet och förebilderna Pretty Things i synnerhet, att mini-Lp:n "The 'Now' Sound of The Tell-Tale Hearts" lika gärna skulle kunnat varit inspelad i England 1965 som i Amerika 1985.

Med enbart sex sånger fanns det inget behov av utfyllnad. Jag minns fortfarande den euforiska känslan av att få uppleva äkta engelsk rhythm & blues igen. Att åter få höra musiker som tog musikstilen på största allvar. Inte bara gör de Downliners Sects "Everything I´ve Got To Give" suveränt , utan även det egna materialet håller hög klass. Den gapiga "One Girl" är som hämtad från Pretty Things första Lp.

Att Tell-Tale Hearts valde att göra holländska Peter & The Blizzards "Bye Bye Baby" visar vilket medvetet och insiktsfullt band Stax skapat. Låten är ett skolexempel på rhythm & blues i sin mest charmiga och primitiva form. Hela Peter & The Blizzards produktion finns samlad på en självbetitlad 10"-Lp från bolaget OpArt. Skivan är ett absolut måste för oss som vill höra även de lokala varianterna av de samtida engelska storheterna.

På uppföljaren, "The Tell-Tale Hearts", visar bandet åter sin respekt för nederbeat genom att låna två låtar från Q65: "From Above" och "It Came To Me", samt båda sidorna på Outsiders fjärde singel "Keep On Trying" och "That´s Your Problem". Man lyfter även fram en godbit från Pretty Things tidiga produktion, "Me Needing You" från 1966.

Det egenkomponerade materialet lutar annars mer åt det amerikanska sextiotalsgaraget. Ett något mer orgelbaserat sound än på "The 'Now' Sound of The Tell-Tale Hearts", med influenser från band som The Standells, The Shadows Of Knight och Chocolate Watch Band, d.v.s. sånt vi lärt känna från Nuggetssamlingarna.
http://www.youtube.com/watch?v=mdtCjPl6Dt0&feature=related

THE HOODS

Den breddning av både stil och ljudbild som delvis gav sig till känna på fullängdaren "The Tell-Tell Hearts" skulle visa att Stax inte hade för avsikt att fastna i brittisk rhythm & blues. När han i början på nittiotalet satte samman The Hoods, var han en musiker som väl kunde ta vara på sina influenser och skapa något nytt och eget av all den musik han konsumerat.

När allt får smälta samman, blir Mike Stax en både intressantare och mer komplex kompositör, som snarare lånar fraser och harmonier än plagierar rakt av. Därav anledningen till att man så ofta tycker sig känna igen det man hör, trots att allt är skrivet av Stax och Hoods. Utan direkt likhet, så var det ju på exakt samma sätt som Nick Lowe arbetade fram sina klassiska popdängor under pubrockens era.

"Stupidity" är skriven av Solomon Burke och är den enda covern på Lp:n "Gangsters & Morticians", där sextiotalets alla stilar utom psykedelia finns representerade, eller snarare mixade. I redan nämna "Stupidity" lutar sig Hoods mot de coverversioner som gjordes av Hamburgbesökande Liverpoolband som Kingsize Taylor & The Dominoes och The Undertakers.

Strålande Merseybeat med i verserna ett snyggt lån från Beatles "I´m Happy Just To Dance With You" - hämtad från mästerverket "A Hard Day´s Night" - gör "She Put A Hex On Me" till en av mina absoluta favoriter på "Gangsters & Morticians".
http://www.youtube.com/watch?v=GXY9n8olbdQ

Nu är jag å andra sidan helt såld på den musik Beatles gjorde på "A hard Day´s Night". Deras ofattbara begåvning som låtskrivare står för första gången i full blom. I sånger som just "I´m Happy Just To Dance With You", "I Should Have Known Better", "Things We Said Today" och framför allt "Any Time At All" visade gruppen upp det självförtroende och den genialitet som för alltid skulle förvandla dem till nummer ett inom modern popmusik. Ett av de mest klassiska album som spelats in och Hoods "She Put A Hex On Me" är en hyllning till Beatles tredje Lp!

Hoods var ett långt mer musikaliskt självständigt band än både Crawdaddys och Tell-Tale Heart - som arbetade i en tradition de aldrig bröt - och det är spännande att följa de spår man lägger ut. Inledningen till "Standback (Payback)" är som hämtad från Pretty Things andra Lp "Get The Picture?". Chuck Berrys "Come On", filtrerad genom The Rolling Stones, har satt sin tydliga prägel på "Nothing At All". Pubrockarna Inmates skulle ha varit stolta om de hade kunnat lägga den på sin första Lp "First Offence".

Detsamma gäller "She´s My Car" och "Rain Starts Fallin´" som är ren pubrock. Om dessutom ett stödjande blåsarrangemang lagts på i versen hade den senare blivit en soullåt i Bill Hurley-tolkar-Otis Redding-klass. Den burleska "I´m Your Mortician" låter som något Roy Loney & The Phantom Movers skulle ha kunnat skrattat fram till första Lp:n "Out After Dark".

Sammanfattningsvis så hamnar "Gangsters & Morticians" någonstans mellan just Inmates "First Offence" och Roy Loneys "Out After Dark", så genial är skivan. Medvetet eller omedvetet, utan Mike Stax stora kunnande och enorma intag av musik hade den inte varit möjlig.

Att Hoods i 1992 års "Candy" så fräckt lånar ackordriffet från holländska The Motions "You Bother Me" (1965) minskar på inget sätt trovärdigheten hos bandet. Deras tvära kast in i lättpunken med de sista singlarna "Empty Head" och "We Are Your Fear" blev slutligen upptakten till ytterligare en spännande konstellation.

Det energifyllda Evil Eyes kom tyvärr bara att ge ut en enda singel. Med den rasande "Guilty / You Burn Me Up & Down" från 1995 befinner sig Mike Stax plötsligt mitt i samtiden. Borta är alla tydliga influenser och spår av sextiotalet, kvar finns det som ofta skiljer det geniala från det mediokra: energi!

THE LOONS

Av alla de band som Mike Stax har arbetat med så är nuvarande Loons det mest långlivade. Även om antalet skivutgåvor inte är jättemånga, så finns ändå en regelbundenhet från första singeln 1996 fram till senaste cd:n "Red Dissolving Rays Of Light", 2010. Om Hoods helt saknade psykedeliska influenser så är förhållandet med Loons precis det motsatta.

Mike Staxs beundran för svenske Ebbot Lundberg, och de grupper han varit frontfigur för, Union Carbide Productions och Soundtracks of Our Lives, var anledningen till att Lundberg kom att producera Loons första cd, "Love´s Dead Leaves" (1999). Ett samarbete som tog Stax och Loons in i den värld som befolkas av storheterna Arthur Lee och Love under deras "Forever Changes"-period.

Ja, det är stora ord att jämföra med något så genialt som de tre öppningslåtarna på "Forever Changes": "Alone Again Or", "A House Is Not A Motel" och "Andmoreagain". Men det Stax, Loons och Lundberg åstadkommit med "Flying Up Into The Floor", "Thursday´s Child", "Face Out of Phase" och inte minst "Paint It Gold", gör "Love´s Dead Leaves" till den skiva man först associerar till när man lyssnar på Loves tidlöst vackra tredje album.
http://www.youtube.com/watch?v=jfS2df22pok

Om Loons första cd var som balsam för själen så är "Paraphernalia" en mer orolig historia. Det drömlika soundet på "Love´s Dead Leaves" har fått ge vika för en mer nervös och laddad ljudbild. Att The Misunderstood betytt mycket för Stax märks här främst genom att musiken är lika fullpackad med energi som den hos de amerikanska föregångarna.

Från Downliners Sect 1964 till Love 1967 innebär tidsmässigt att Mike Stax - på trettio år - gjort en resa motsvarande tre till fyra år. Stilmässigt innebär hans grundlighet och stora förståelse för materialet att han utan begränsningar - och med stor trovärdighet - som i "Not The Same Girl" kan blanda punk med Beach Boysstämmor, och mitt i alltihop slänga in en Beatles-Revolver-pastisch som "Follow The Rain Down". En imponerande resa!


DISKOGRAFI (som ej gör anspråk på att vara fullständig):

THE CRAWDADDYS:

ALBUM:
Crawdaddy Express (Voxx) US-79 *
Here ´Tis! (Mike Stax on four tracks, rec 1982) (LP/CD - Voxx) US-86

SINGLAR:
There She Goes Again / Why Don´t You Smile Now (Voxx) US-80 *
5 x 4 (EP - Voxx) US-80 *
Jumpback + 3 (Rec. -88) (EP - Romilar) SPAIN-88

SAMLINGSSKIVOR:
BATTLE OF THE GARAGE VOL. 1 (Voxx) US-81
You´re Gonna Need My Love Someday

* Inspelad innan Mike Stax var med i bandet.



THE TELL-TALE HEARTS:

ALBUM:
The Tell-Tale Hearts (LP - Voxx) US-84
The “Now« Sound Of The Tell-Tale Hearts (LP - Voxx) US-85
The Tell-Tale Hearts (tracks from above two releases) (LP - Lolita) FRA-86
High Tide (Big Noses & Pizza Faces) (samlings-CD - Voxx) US
- (finns även som bootleg-Lp, men med färre antal låtar på Tapir Rec)
A Bitchin´ Boss Rave-Up With The Tale Hearts / Live in Springfield (Corduroy) AUS-97
Later That Same Night In Sprinfield.../ Live vol.2 (Corduroy) AUS-97

SINGLAR:
Promise / Too Many Lovers (Kavern 7) AUS-87
Take a Look Inside / I´m Ready (Nevermore) US-90
Circus Mind / Flyinge (recorded 1989) (Nevermore) US-92
Promise / Too Many Lovers (Munster Records) SPAIN-00

SAMLINGSSKIVOR:
BATTLE OF THE GARAGES VOL. 3 (Voxx) US-84
My world Is Upside Down
GARAGE SALE (Cassette - Roir) US-84
That´s your problem
99TH FLOOR FANZINE FLEXI US-84
I Get Up In The Morning
SOUND AFFECTS (Cassette)
Nothing You Can Do
OH GOD! MY MOM´S ON CHANNEL 10! (Nardwuar) CAN-89
I Get Up In The Morning
MISFIT: A TRIBUTE TO THE OUTSIDERS (Screaming Apple) GER-89
Daddy Died On Saturday
NOT SO PRETTY (Pretty Things tribute) (LP - Corduroy) AUS
Me Needing You



THE HOODS:

ALBUM
Gangsters & Morticians (LP/CD - Midnight) US-91
4 Songs To Kill 4 (12” Ep - Satyr) GREECE-92

SINGLAR:
You Won´t Take Her / Mystery Train (Dionysus) US-91
Great Mistake (Split single with the Smugglers) (Munsters Records) SPAIN-92
We Are Your Fear / Never Got Thru (Screaming Apple) ger-93
Empty Head / One Difference (Get Hip) US-93

SAMLINGSSKIVOR:
CLAM CHOWDER & ICE VS. BIG MACS & BOMBERS (Nardwuar) CAN-91
She Ain´t Doing Me Wrong


THE EVIL EYES:

SINGLAR:
Guilty / You Burn Me Up & Down (Screaming Apple) GER-94



THE LOONS:

ALBUM:
Love´s Dead Leaves (CD - Get Hip) US-99
Paraphernalia (CD - UT Rec-04) US-04
THE LOONS - Red Dissolving Rays of Light (CD - Bomp) US-10

SINGLAR:
Paradise / I Drain the Dregs (Time Bomb) US-96
Unwind / Slow Knife (360 Twist ) US-96
Future Tense / 16 Story Reflection (Screaming Apple) GER-97
Face Out Of Phase / In The Past / Knock Knock (Thermionic) US-97
Stumble & Fall / Strange (Max Picou) SWI-98

SAMLINGSSKIVOR
TIGER MASK / TRASH A GO-GO (LP/CD - Dionysus) US-98
Climbin´ The Heap
HIPSTERS (CD - Acid Jazz) UK-06
Some Kind Of Asylum
HE PUT THE BOMP! IN THE BOMP: GREG SHAW (CD Bomp Rec.) US-07
I´m Dissatisfied

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/07/mike-stax-beat-messiah-del-1-sa.html

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/ugly-things-15-creation-inget-band_17.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del_24.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del_25.html

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del_30.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/09/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del.html

Artikeln i sin helhet tidigare publicerad på http://www.rootsy.nu/artikel.php?id=161

BOBBY CHARLES
Bobby Charles, 3-cdbox
(Rhino Handmade)

Det var inte mycket som kunde få Bobby Charles att lämna sitt älskade Abbeville, Louisiana, men när han 1971 torskade för innehav av marijuana så valde han, istället för att ställa sig inför rätta, att fly fältet. I hopp om att inte väcka något uppseende slog han sig ner i Woodstock, New York, vilket - med tanke på avsikten - var sämsta möjliga val. Stan var fullpackad med musiker som Jim Colgrove, Amos Garrett och medlemmarna i The Band. Charles hann inte mer än öppna munnen förrän den historiekunnige Jim Colgrove konstaterade “You´re Bobby Charles, aren´t you” och enligt Colgrove var Charles inte alls bekväm med röjandet av hans identitet: “Well, Bobby just abort shit himself.”

Naturligtvis hamnade Charles genast i centrum för de musiker som vuxit upp med hans sånger, framförda av artister som Bill Haley - “See You Later Alligator”, Tommy McLain - “Before I grow Too Old”, Fats Domino - “Walkin´ To New Orleans” och Clarence “Frogman” Henry - “But I Do”.

Albert Grossman - också boende i Woodstock och manager för Bob Dylan och The Band - ordnade skivkontrakt med sitt eget bolag Bearsville Records. Under några dagar lade Charles - tillsammans med gitarristerna Amos Garrett och Jim Colgrove (här basist) och trummisen N.D. Smart II - grunderna till det som skulle komma att bli hans första Lp. Därefter skulle musiker som Rick Danko, Levon Helm, Garth Hudson, Richard Manuel, Mac “Dr John” Rebennack förgylla Charles sånger med sin närvaro. http://www.geocities.jp/hideki_wtnb/bcback.html

Resultatet är en klassisk skiva som älskats av de flesta som hört den. En tillbakalutad, sugande träskkompott bestående av allt det som gör musiken från Louisiana så speciell. Swamppop, soul, rhythm & blues, country och gospel blandas fritt och obehindrat med vad än de mästerliga musikerna får för sig att slänga in. Allt i ett tillbakahållet tempo. Och ändå är skivans mest karaktäristiska drag just dess oerhörda sväng.

När författaren John Broven intervjuade Johnnie Allan för sitt standardverk “South To Louisiana - The Music Of The Cajun Bayous” (Pelikan Publishing Company - 1992) och frågar honom om Bobby Charles så är Allan full av beundran: “Bobby´s style of writing is a kind of a unique style within a unique style in Louisiana. Some of the songs that he´s written, they´ve got the South Louisiana flavor to it, but he kinda bends them a little towards the New Orleans blues” och vidare “I´ve been to his house recently, he´s still writing and I know he´s still along that type of music...He lives out in a secluded area of Abbeville, way back in the woods. Bobby´s always been a loner. Fact is he´s been to some of our dance jobs sometimes and I´ve practically begged him, “Bobby, get up there and do a few songs!” He won´t do it, he says, “I´m strictly a writer....””

Däri ligger också något av förklaringen till att det självbetitlade albumet “Bobby Charles” försäljningsmässigt inte blev den framgång det borde ha blivit. När det släpptes 1972 vägrade Charles att turnera och det skar sig ordentligt mellan honom och Albert Grossman. Med samma lugna framtoning som den musik han skapade konstaterade Charles: “Me and that guy did not get along. He wanted me to be a star, and I was not cut out to be a star”.

Ni som redan vet hur lysande debutskivan är kommer säkert, liksom jag, att förbluffas över att de tretton outgivna sångerna - som 1974 spelades in som uppföljare till “Bobby Charles” - aldrig gavs ut. Inga fakta finns dokumenterat angående närvarande musiker, men texthäftets författare, Brian Barr, misstänker att det åtminstone är Dr Johns piano och Paul Butterfields munspel vi hör. Båda instrumenten har en framträdande roll och spelas med en brilians och förståelse för musiken som antyder musiker som själva står mycket nära det Charles ville förmedla. Sällan har uttrycket “less is more” varit mer berättigat.

Ointresserad av allt vad artistlivet hade att erbjuda lutade sig Bobby Charles tillbaka på sin veranda, belägen vid en sjö strax utanför Abbeville, matade sin favoritalligator - Gaboon - och hankade sig fram på royalties från sånger han skrivit. Kontemplativ är det mest adekvata uttrycket för Charles musik och texter. Till ett genomgående lågmält komp sjunger han om så vardagliga företeelser som att ha förmågan att kunna känna glädje eller att få uppleva nya sidor hos sig själv.

“...I was not cut out to be a star”.

Den intervju-cd som också medföljer Rhino Handmadeutgåvan understryker vilken unik person Bobby Charles var. I trettio minuter samtalar Charles med en representant för Bearsville Records om sin nyss utkomna skiva, samt berättar om Fats Domino, Allen Toussaint, Dr John, Dave Bartholomew, Todd Rundgren, Rick Danko...

Om det är något världen verkligen behöver så är det stjärnor av Bobby Charles sort.

Fotnot. Som antyds i texten ovan var Bobby Charles vid ankomsten till Woodstock redan en väl etablerad artist och låtskrivare. 2010 gav det tyska skivbolaget Bear Family ut samlingen “BOBBY CHARLES - See You Later Alligator”, vilken innehåller hans femtiotalsinspelningar för Chess Records. http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/07/bobby-charles-see-you-later-alligator.html

http://www.youtube.com/watch?v=Dj1JiqHe8eE
http://www.youtube.com/watch?v=54xUjvCehuc&feature=grec_index

LEE EMERSON with Marty Robbins
It´s Easy For You To Be Mean
(Bear Family)

Omdömena om personen Lee Emerson varierade stort. Av vissa var han mycket omtyckt för sin trivsamma framtoning, medan andra bara såg en elak djävel som bar knogjärn, käkade piller och ofta var på fyllan.

Det storheter som Marty Robbins, Webb Pierce och Kitty Wells främst lade märke till var Emersons begåvning som låtskrivare. Med sånger som “Ruby Ann“, “(Doin´ The) Lover´s Leap” respektive “I´ve Thought Of Leaving You” etablerade de under det tidiga sextiotalet hans namn som kompositör.

Under många år turnerade Lee Emerson tillsammans med Marty Robbins och om någon störde Robbins framträdande nickade han mot personen, varpå Emerson klev av scenen och resolut lyfte ut gaphalsen.

Att Emerson inte var att leka fick Staff Sgt. Barry Sadler - jodå, han med den patriotiska “Ballad Of The Green Berets” (1966) - känna på. Sadler snodde Emerson flickvän, Darlene Yvonne Sharp, och de båda blev därefter ständigt uppsökta och trakasserade av Emerson. Sent på kvällen den första december 1978 fick Sadler nog och satte en kula mellan ögonen på Emerson, som därmed förpassades till blott ett minne för ytterst få.

Hur låter då karln?

Det är alltid spännande att stifta bekantskap med ett namn som på sin höjd flimrat förbi som kompositör vid något enstaka tillfälle. De tidiga inspelningarna från 1953 - 55 är honky tonk med Hank Williams som självklar förebild. Senare under femtiotalet och i de outgivna demoinspelningarna från sextio- och sjuttiotalet påminner hans röst en hel del om av den obskyre olycksbrodern Tommy (Ray) Tucker korsad med humoristen J.P. “Big Bopper” Richardson.

Låter det konstigt?

Då har ni inte hört de febrigt primitiva “Hossy Riding Police”, “Truck Stop Cutie”, “Thirty Blocks Across The City ” eller uppgörelsen med religiöst hyckleri i “Sinner´s Corner”.

Och framför allt inte den gripande och bittra “Dreams Always Lie”, vilken är fullt jämförbar med Ronnie Selfs “The Road Keeps Winding” (AMY-68). Ett bättre betyg kan Lee Emerson inte få.

http://www.youtube.com/watch?v=ESduPQ-1UqY
http://www.youtube.com/watch?v=vnHSyP5Bkt8
http://www.youtube.com/watch?v=aX22krfSwxU&feature=related

L´ANGÉLUS- En kärleksförklaring!
Stavanger 28 juli - 30 juli, 2011

Efter att med bil - via Bergen - ha rest cirka hundra mil var vi torsdagen 28 juli framme i Stavanger, Norge. Resan mål var inte det i staden pågående Tall Ship Races-evenemanget utan den från Lafayette, Louisiana hemmahörande gruppen L´Angélus.

Redan uppfyllda av Norges vackra fjordar, berg och vattenfall trodde vi oss knappt kunna ta emot mer av tillvarons bästa sidor. Men sinnet visade sig vara obegränsat när det kommer till njutning.

L´Angélus skulle torsdag till lördag göra två spelningar per dag och av dessa hade vi förmånen att bevittna fyra. Vårt intresset för gruppen var relativt nyvunnet och hade börjat bara några veckor innan med upptäckten av ett Youtubeklipp, där de kompar cajunveteranen D L Menard på dennes bakgård i Menards klassiska “The Back Door”, ursprungligen utgiven 1962 på Swallow Records. Mitt i klippet börjar min uppmärksamhet mer och mer hamna hos gruppens basist, Paige Rees, som, med enkla basgångar, får det att svänga ordentligt.

Gruppens fyra medlemmar är syskon och vägleddes in i musiken av sin mor Linda Rees. Även hon var på plats i Stavanger och när jag frågade henne hur hon hade gått till väga, svarade hon med ett varmt leende: “I took them out of regular school”. Skämt eller inte (?), sanningen är nog snarare att gruppens medlemmar inte bara är extremt musikaliskt begåvade utan även har förmågan att i samspelet få det att svänga kopiöst.

Med en enorm charm, energi och scennärvaro tar man den för varje spelning allt större publiken med storm. Det är med befriande avsaknader av coola attityder och dryga rockposer L´Angélus erövrar publiken. Kombinationen av musikalitet, sväng och ren och skär glädje är ett fullständigt avväpnande koncept och efter varje avslutad spelning längtar man till nästa.

Motorn i gruppen är den ovanligt rytmiske trummisen John Rees som - tillsammans med den ständigt dansande syster Paige, hon kan faktiskt inte stå still överhuvudtaget - lägger en stabilt gungande botten på vilken gitarristen Katie Rees och multiinstrumentalisten - fiol, gitarr, dragspel, munspel, saxofon och mandolin - Stephen Rees vilar stadigt. Alla fyra är även rikligt begåvade sångare och lägger stämmor så vackra att de talar direkt till hjärtat.

Och då har jag inte ens berättat vilken harmoni gruppen utstrålar, deras smittande skratt och leenden är okonstlade och omöjliga att värja sig mot. Här finns inte minsta tillstymmelse till beräkning eller tillgjordhet. L´Angélus älskar att spela och de är lika förtjusta i sin publik som publiken i dem.

Det har ingen betydelse vilka sånger gruppen väljer att spela. Oavsett om de gör eget material som “Ca C´est Bon” och “Vive La Bonne Vie“, cajun- och swamppopklassiker som D L Menards “The Back Door”, Randy & The Rockets “Cajun Twist” och “Genevieve” eller mer poporienterat material som - håll i er nu - ABBAs “Dancing Queen” eller A-Ha´s “Take On Me” så verkar de inte kunna misslyckas. Man gör allt med samma övertygelse och lyckas alltid ta fram det absolut bästa ur varje sång.

Repertoaren är gigantisk och ur rockärmen plockar man ess som Van Morrisons “Brown Eyed Girl”, The Blasters “Marie Marie” - med Katies suveräna John Lennon/Mersey beat-komp på gitarren - och framför allt den så snyggt arrangerade Beatleslåten “I´ve Just Seen A Face”, vilken var den direkta orsaken till att jag reste till Stavanger. Efter att gång efter gång lyssnat och sett deras drygt en minut korta Youtubeklipp av sången, var jag helt enkelt tvungen att se dem göra den live. Och jag blev inte besviken. Efter en av spelningarna fick jag även ett halvt löfte av Katie att den kommer med på nästa skiva.

L´Angélus står för allt jag tycker om med musik; kommunikation, kunnande och viktigaste av allt - känsla. Paige, Katie, John och Stephen har allt en masse och jag älskar varje minut de är på scen.

http://www.youtube.com/watch?v=3XMUM4_Wu6o
http://www.youtube.com/watch?v=nf0he709d1k
http://www.youtube.com/watch?v=UdJvpb4GFuI
http://www.youtube.com/watch?v=DntGEHYU0uc&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=GgV6E8Epbfc&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=4CXNrrzbsbQ&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=p2xqEAcKiM8

JIM FORD - LÅTSKRIVAREN

Trots att få köpte Jim Fords debut-Lp "Harlan County" när den kom ut 1969, så har ändå många kommit i kontakt med honom via andra artister. Hans mest inspelade sång är "Niki Hoeky" som finns i en mängd versioner. Jim skrev den tillsammans med gitarristen Lolly Vegas (brodern Pat Vegas deltog enligt Jim inte, trots att hans namn finns med som kompositör) och den förste som spelade in den var Fords kompis P.J. Proby. Proby, som i januari 1967 placerade sig på plats 23 på Billboards försäljningslista med "Niki Hoeky", tog sig an ytterligare tre av Fords kompositioner. Både "Butterfly High" och "Sanctification" ligger på albumet "Phenomenon" från 1967 och hans version av "Hanging From Your Loving Tree" släpptes som singel 1969.

Den artist som gett Ford mest royalties måste vara Aretha Franklin, då hon tog med "Niki Hoeky" på Lp:n "Lady Soul" 1968. Sången spelas fortfarande in. Den senaste version jag hittat gjordes så sent som 2006 av den kanadensiska mjukjazzgruppen Babes in Jazzland. Mellan Proby inspelning 1966 och Babes in Jazzlands 2006 ligger en mängd olika inspelningar. Bland de som är värda att nämnas är framför allt Bobby Gentrys swampinspirerade version på hennes debutalbum "Ode To Billie Joe" 1967, Burton Cummings mer bluesbetonade från 1976 och Duane Eddys instumentalversion 1968. Bland de övriga finns artister som Ellie Greenwich, The Ventures, Redbone, Bobby Rush, Jo Ann Kelly och Billy Burnette. http://www.youtube.com/watch?v=6dyo_xZnvsA&feature=fvwrel

Förutom Ford själv och P.J. Proby spelade även engelska The Herd (1971) och amerikanska The In Crowd (1968) in "Hangin´ From Your Lovin´ Tree". En så omedelbar poplåt borde ha gett någon av dem framgång på försäljningslistorna. http://www.youtube.com/watch?v=8CMBkdBP8vo

Jim Ford arbetade tidigt nära svarta soulartister. Modern Records släppte 1966 två inspelningar komponerade av Ford - "Baby Without You" och "Good Taste of Love" - med Danny Monday. Viola Wills gjorde på Bronco Records den suveräna "You´re Out of My Mind" 1967. Idag kallas det northern soul och den sistnämnda tillhör det absoluta toppskicktet inom genren.

Samma mix av country, soul och gospel som finns på "Harlan County" hittar man i Delaney & Bonnies musik. Ford och Delaney delade under en tid bostad och Bonnie lär ha varit en av Fords tidiga flickvänner. Det finns alltså all anledning att tro att trion påverkat varandra. Redan på "Harlan County" återfinns den fina tolkningen av Bramletts "A Long Road Ahead". Det skulle dröja ytterligare två år innan Delaney & Bonnie spelade in den själva för Lp:n "Motel Shot". Året innan, dvs 1970, tackade makarna Bramlett Ford genom att på "On tour with Eric Clapton" göra en makalös version av Bramletts och Fords komposition "Poor Elijah". http://www.youtube.com/watch?v=-Zon7KF42Qo&feature=related

På baksidan av Jim Fords egen utgåva av "Hangin´ From Your Lovin´ Tree" ligger "Crazy Cajun Cake Walk Band", där Ford korsar swamppop med funk. Han skrev den tillsammans med Vegasbröderna och de tog den senare med sig till den egna gruppen Redbone. Den finns även med på The Delta Riders "Kickin´ Up Dust" (2001) och Robert Palmers "Drive" (2003). Ett ytterligare exempel på Fords dragning åt funkmusiken är b-sidan på "Big Mouth USA" - Fords sista singel från 1973 - "Rising Sign", vilken han själv beskrev som "ett ögonblick nära Gud"!

Förutom den engelska gruppen Harlan County - hette tidigare Koobas, men bytte namn när de hörde Fords skiva - verkar Dewey Martin & Medicin Ball vara de enda som gjort en cover på den vackra "Love On My Brain". På deras enda Lp från 1970 heter den istället "Right Now Train" och är skivans bästa spår.

Ford besökte England 1970 för att - kompad av gruppen Brinsley Schwarz - spela in en uppföljare till "Harlan County". Besöket var kort, men lämnade avtryck som inte går att negligera. Sylvia McNeills inspelning av hans "Ugly Man" samma år hör kanske inte dit, utan är mer en charmig bagatell. Nick Lowe däremot har aldrig kommit över sitt korta möte med Ford. Ingen eller inget har påverkat honom mer. Brinsley Schwarz, som visade sig inte klara av arbeta med Ford, blev de första att - på "Silver Pistol" 1971 - spela in pubrockens mest karaktäristiska sång - "Ju Ju Man". Lika bra är deras version av "I´m Ahead If I Can Quit While I´m Behind", som man hittar på liveskivan "Greasy Truckers Party" (United Artists 1972). Gruppens version av "Niki Hoeky" är däremot lätt att glömma . I Brinsley Schwarz liverepertoar lär även "Big Mouth USA" ha ingått. Tyvärr spelade man aldrig in den.

Som soloartist skulle Nick Lowe komma att göra ännu en Jim Ford-komposition, den suggestiva "36 Inches High" ligger på hans "Jesus of Cool" (Smash 1978) samt på mini-cd:n "Live! On The Battlefield" (Upstart 1995).

Lowe kan antas ha påverkat Dave Edmunds val att spela in "Ju Ju Man" 1977, vilken naturligtvis passade honom perfekt! När vi träffade Ford i april 2006 och spelade Edmunds version för honom, berättade han entusiastiskt att det var exakt så han ville att den skulle låta!

Även Johnnie Allans föll för "Ju Ju Man" och gjorde 1979 en cajunversion av densamma. Sena 80-talets upplaga av The Flamin´ Groovies, med enbart Cyril Jordan och George Alexander kvar från den tid då gruppen betydde något, spelad "Ju Ju Man" live och lämnade på "Psychedelia San Francisco Legends" efter sig en ofärdig studio-outtake från ca. 1987. Groovies borde ha gjort den redan till "Jumpin´In The Night" 1979, där skulle den ha passat in perfekt. http://www.youtube.com/watch?v=yKo2H9wJiJ4

1976 jobbar Ford tillsammans med T L Thomas och J Bowen för att åt Tamla Motorn / Gordy Records skriva material till The Temptations. Resultatet blev albumet "Wings of Love", innehållande sju tidstypiska soullåtar, som tillsammans med Aretha Franklins inspelning av "Niki Hoeky" blev Fords största kommersiella framgång. Vid samma tillfälle skrevs också "Lovely You´re The One" för Michael Jacksons syster Jermaine, samt "Whole New Thing" och "It´s Not The Season (It´s The Reason)" åt Sly Stones lillasyster Rose Banks.

Med några få undantag jobbade Ford under 1976 - 1985 uteslutande med svarta soulartister. Det mest lyckade undantaget var samarbetet med producenten Jerry Goldstein. Tillsammans skrev de "If You Feel It" åt Tanya Tucker för skivan "TNT" 1978, vilken är pubrock vilande på en stabil countrybotten och helt i klass med "Ju Ju Man".

Bobby Womacks version av "Harry Hippie" är riktigt bra, men både Camille Bobs (aka Lil´ Bob) och framför allt Neville Grants reggaeversion på Attack Rec 1973 är ännu bättre! http://www.youtube.com/watch?v=Cx2jDWpD6fM

Jim Ford långa bekantskap och samarbete med Bobby Womack började tidigt på 70-talet, strax innan Womack fick en hit med just "Harry Hippie". Två års senare kom Womack att göra sina absolut bästa Fordtolkningar någonsin. Mästerligt framförda är "Point Of No Return" från "Lookin´ For A Love Again" (1974) och "I´d Be Ahead If I Could Quit While I´m Behind" som återfinns på "BW goes CW" (1976). Mellan 1981 och 1985 gjorde Womack ytterligare drygt tio av Fords sånger men ingen kommer i närheten. Dessa inspelningar hittar man på "The Poet" (1981), "The Poet II" (1984) och "So Many Rivers" (1985).

Förmodligen var det Bobby Womack som gav Ron Wood den Ford/Womack-komponerade "Sweet Baby Mine" från Woods andra Lp "Now Look" (1975). När det var dags för Wood att spela in "1234" (1981) så fanns Ford själv i studion, tillsammans komponerade de båda "Fountain of Love", "She Never Told Me" och "Outlaws". Den senare spelade Wood även in med Bo Diddley på "Live At The Ritz" 1988.

Redan 1972, alltså innan Ron Wood spelade in "Sweet Baby Mine", var Bobby Womack i Muscle Shoals-studion för att producera Roosevelt Grier. Under namnet Rosey Grier gavs sedan "Sweet Baby Mine" ut med vad som förefaller vara dess originaltitel, "Bring Back The Time".

Den här genomgången gör på inget sätt anspråk på att vara komplett. När man minst anar det så uppenbarar sig plötsligt en sång av Jim Ford någonstans. Så till exempel hittade jag för några år sedan Joe Hicks album "Mighty Joe Hicks" (Enterprise Records 1973) med den för mig okände Ford/Hicks-kompositionen "All In" på.

För den som vill samla Jim Ford rekommenderas ebay och gemm. Det är bara att osäkra visakortet.

Lycka till!



SÅNGER SKRIVNA AV JIM FORD - INSPELADE AV ANDRA ARTISTER.
+ JIM FORD DISKOGRAFI .

PJ PROBY (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Enigma” 1966 (Liberty LRP3497)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1966 (Liberty 55936)
Butterfly high (Ford) - US single 1967 (Liberty 55989)
Butterfly high (Ford) - US Lp “Phenomenon” 1967 (Liberty 7515)
Sanctification (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Phenomenon” 1967 (Liberty 7515)
Hanging from your loving tree (Ford) - UK single 1969 (Liberty LBF15245)
Hanging from your loving tree (Ford) - GER single 1969 (Liberty 15245)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - GER Lp 1980 “Live in Hamburg - R´n´R An Der Elbe Vol 2” Various Artists - Palm Records 1980, Cd (A-Cd 154.133)
I´m ahead if I can quit while I´m behind (Ford) - CD “The Best Of /The EMI Years 1961-1972” (EMI gold)

DANNY MONDAY (US)
Baby without you (L Vegas & J Ford) - single 1966 (Modern MM1025)
Good taste of love (L Vegas & J Ford) - single 1966 (Modern MM1025)

VIOLA WILLS (US)
You´re out of my mind (Ford) - US single 1967 (Bronco 2055)
You´re out of my mind (Ford) - UK single 1967(President PT 164)

JEANNE YOUNG (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1966/67 ? (Top Tunes TOP556)

BOBBIE GENTRY (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Ode to Billie Joe” 1967 - (Capitol 2830)

JOHN SPEAKER (UK?)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - SWE single 1967 (Reprise RS 45/204)

TONY ROMAN (Antonio D´Ambrosio) (France)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - FRA single 1967 (Canusa C328)

HERBERT LÉONARD (France)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - FRA/CAN Lp “Si je ne t´ aimais gu´un pen” 1967 (Mercury 125.513), CD (Spectrum/Mercury 550 160-2)

DIE CITY PREACHERS (incl. Inga Rumpf) (Germany)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford)

SANDY NELSON (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “The beat goes on” 1967 (Imperial 12345) (Liberty LBS 83043)

ARETHA FRANKLIN (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Lady Soul” 1968 (Atlantic SD 8176)

THE IN CROWD (US)
Hangin´ from your lovin´ tree (Ford) - US single 1968 (Abnak AB-129)

ELLIE GREENWICH (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Composes, Produces & Sings” 1968 (United Artists UAS 6648)

DUANE EDDY (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1968 (Reprise 0690)

THE VENTURES (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Swamp Rock” 1969 (Liberty LST 8062)

DELANEY & BONNIE & FRIENDS (US)
Poor Elijah (D Bramlett & J Ford) US Lp “On tour with Eric Clapton” 1970 (Atco SD 33326), CD (Atco 7567-90397-2)

REDBONE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Redbone” 1970 (CBS 501)
Crazy cajun cake walk band (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Redbone” 1970 (CBS 501)
Crazy cajun cake walk band (P Vegas, L Vegas & J Ford) US Radio promo single (Epic 5S/M-10597)

HARLAN COUNTY (UK)
Harlan County (Ford) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)
Love on my brain (Ford) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)
Dr Handy´s dandy candy (Ford) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)
Changing colors (Ford / S Jordan) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)

SYLVIA McNEILL (UK)
Ugly Man (Ford) - UK single 1970 (RCA Victor - RCA1922)
Ugly Man (Ford) - US single (RCA Victor 47-9822)
Ugly Man (Ford) - Portugal Ep (RCA Victor TP535)

DEWEY MARTIN & MEDICIN BALL (US)
Right now train (Ford) - US Lp “Dewey Martin And Medicin Ball” 1970 (UNI 73088)

THE HERD (UK)
You´ve got me hangin´ from your lovin´ tree (Ford) - UK single 1971 (B&C CB154)
You´ve got me hangin´ from your lovin´ tree (Ford) - GER CD “The complete Herd” 2005 (Repertoire REP5032)

BRINSLEY SCHWARZ (UK)
Ju ju man (Ford) - UK Lp “Silver Pistol” 1971 (United Artists UAS 29217), 1986 (Edsel ED190)
Niki Hoeke speedway (Ford) - UK Lp “Silver Pistol” 1971 (United Artists UAS 29217), 1986 (Edsel ED190)
I´m ahead if I can quit while I´m behind (Ford) - UK Lp “Greasy Truckers Party” 1972 (United Artists UDX204)

SUNSHINE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1971 (Bumpshop 1102)
SUNNSHINE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1972 (Fame 91002)

ROSEY GRIER (US)
Bring back the time (Ford & Womack) - US single 1972 (United Artists 50893)

BOBBY WOMACK (US)
Harry hippie (Ford) - US Lp “Understanding” 1972 (United Artists UAS5277)
Harry hippie (Ford) - US single 1974 (United Artists 50946)
Point of no return (Ford) - US Lp “Lookin´ for a love again” 1974 - (United Artists LA199)
Where there´s a will, there´s a way (Ford & Womack) US Lp “Safety zone” 1975 (United Artists LA544)
I´d be ahead if I could quit while I´´m behind (Ford) - US Lp “BW goes C&W” 1976 (United Artists LA638)
So many sides of you (Ford & Womack) - US Lp “The Poet” 1981 (Beverly Glen Music 10000)
Secrets (Ford & Womack) - US Lp “The Poet” 1981 (Beverly Glen Music 10000)
Sekrets (Ford & Womack) - US single 1981 (Beverly Glen Music 2000)
Where do we go from here (Ford & Womack) - US Lp “The Poet” 1981 (Beverly Glen Music 10000)
Where do we go from here (Ford & Womack) - US single 1982 (Beverly Glen Music 2001)
Through the eyes of a child (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Surprise, surprise (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Trying to get over you (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Tell me why (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)

Who´s foolin´ who (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
American dream (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Whatever happened to the times? (Ford & Womack) - US Lp “So many rivers” 1985 (MCA)
So many rivers (Ford & Womack) - US Lp “So many rivers” 1985 (MCA)
Trying to get over you (Ford & Womack) - UK Cd “Soul Sensation Live” (Sequel 1998 / Castle 2000)

JOE HICKS (US)
All in (Ford & Hicks) - US Lp “Mighty Joe Hicks” 1973 (Enterprise ENS-1028)

BOBBY RUSH (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - single 1973 (Jewel 840)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - single 1995 (Ronn R-125)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) “She´s a good ´un (It´s Alright)” - Ronn 1995

NEVILLE GRANT (Jamaica)
Harry hippie (Ford) - UK? single 1973 (Attack ATT-8058)

RON WOOD (UK)
Sweet baby mine (Ford & Womack) - UK Lp “Now look” 1975 (Warner Bros K56145)
Sweet baby mine - (Ford & Womack) - UK single 1975 (Warner Bros K 16679)
Fountain of love (Ford & Wood) - UK Lp “1234” 1981 (CBS 85227)
Outlaws (Ford & Wood) - UK Lp “1234” 1981 (CBS 85227)
She never told me (Ford & Wood) - UK Lp “1234” 1981 (CBS 85227)
RON WOOD & BO DIDDLEY (UK/US)
They don´t make Outlaws like they used to do (Ford & Wood) - “Live at the Ritz” 1988 (Victory Music )

THE TEMPTATIONS (US)
Up the creek (without a paddle) (B Jeffrey, T L Thomas & J Ford) - US single 1976 (Gordy 7150)
Sweet gypsy Jane (T L Thomas, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Sweetness in the dark (J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Up the creek (without a paddle) (B Jeffrey, T L Thomas & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
China doll (T L Thomas, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Mary Ann (D Baldwin, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Dream world (Wings of love) (D Baldwin, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Paradise (D Baldwin, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)

JERMAINE JACKSON (US)
Lovely you´re the one (T L Thomas, J Bowen & J Ford) - US Lp “My name is Jermaine” 1976 (Motown M6-842S1)

ROSE BANKS (US)
Whole new thing (B Jeffrey, T L Truman & J Ford) - US Lp “Rose” 1976 (Motown M6-845S1)
Whole new things (B Jeffrey, T L Truman & J Ford) - US single 1976 (Motown
It´s not the season (It´s the reason) (J Bowen & J Ford) - US Lp “Rose” 1976 (Motown M6-845S1)

BURTON CUMMINGS (Canada)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - CAN Lp “Burton Cummings” 1976 (Portrait PRT 81573)

BILLY PRESTON (US)
Whole new thing (B Jeffrey, T L Truman & J Ford) - US Lp “Whole new thing” 1977 (A&M 4656)

DAVE EDMUNDS (UK)
Ju ju man (Ford) - UK Lp “Get it” 1977 (Swan Song SSK 59404)
Ju ju man (Ford) - UK single 1977 (Swan Song SSK-19410)
Ju ju man (Ford) “Live” - Castle 2000
Ju ju man (Ford) “A pile of rock-Live” - Sanctuary 2001

TANYA TUCKER (US)
If you feel it (Jerry Goldstein & Jimmy Ford) - US Lp “TNT” 1978 ( MCA), 1998 CD (MCA 31152)

NICK LOWE (UK)
36 inches high (Ford) US Lp “Jesus of cool” 1978 ( Smash SLEPT1)
NICK LOWE & THE IMPOSSIBLE BIRDS (UK)
36 inches high (Ford) UK CD “Live! On the battlefield” 1994 (Upstart 021)

BILLY BURNETTE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) US Lp “Billy Burnette” 1979 (Polydor PD-1-6187)

JOHNNIE ALLAN (US)
Ju ju man (Ford) - US Lp “Good timin´ man” 1979 (Flyright)
Ju ju man (Ford) - GER Lp “Swamp Music Vol. V - Krazy Kats / Louisiana Swamp, Pop & Rock” 1990 (Trikont US-0167)

CAMILLE BOB (aka Lil´ Bob) (US)
Harry hippie (Ford) - US single 1980 (Master-Trak 3010)

FLAMIN´ GROOVIES (US)
Ju ju man (Ford) - US CD “Psychedelia/ San Francisco Legends”, Studio outtake 1987? (Retro)

LEROI BROTHERS (US)
Niki Hoeky ((P Vegas, L Vegas & J Ford) ) - US CD “Viva Leroi” 1989 (New Rose 196)

SIX WAS NINE (Germany)
Surprise surprise (Ford & Womack) - GER CD “Let it come your way” 1994 (Virgin CDVIR29)
Surprise surprise (Ford & Womack) “Best of romantik rock Vol. 2” (Various artist) - BMG 2001

SWAMP MAMA JOHNSON (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US CD “Wetlands” 1996 (BMSA 995)

TONY SHERIDAN (UK / Germany)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) GER CD “Rock ´n´ Roll Live” 1997 (Sonia)

THE DELTA RIDERS (US)
Crazy cajun cake walk band (Ford) - US CD “Kickin´ up dust” 2001 (Rubyjude 6201)

JO ANN KELLY (UK)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US CD “Rare & Unissued Recordings, Vol. 3” (Mooncrest)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - UK CD “Black rat swing” 2003 (Castle CMDDD596)

KING GHIDORAH (Japan)
Shinjitsu no bakudan (D Baldwin & J Ford) 2002

KENNY FIFE & THE BAC TRAC BAND (US)
Harry hippie (Ford) - US 4 songs CD “Kenny Fife” 2002
Harry hippie (Ford) - US CD “Pure swamp pop gold Vol. 3” 2003 (CSP CSP-1031)

ROBERT PALMER (UK)
Crazy cajun cake walk band (Ford) UK CD “Drive” 2003 (Compendia )

BABES IN JAZZLAND (CAN)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) CAN CD “Babes in jazzland” 2006

TAREN YELLE BAND (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - “Live at American Blues Jam” - Demo 2006?

STERLING HARRISON (US)
Surprise, Surprise (Ford & Womack) - US Lp “South of the Snooty Fox” 2007 (Hacktone 271868)

WEBB WILDER (US)
Ju ju man (Ford) - US CD ”More like me” 2009 (Blind Pig 485129)
Changing colors (Ford & Jordan) - US CD ”More like me” 2009 (Blind Pig 485129)

IAN GOMM & JEB LOY NICHOLS (UK/US)
Surprise, Surprise (Ford & Womack) - UK CD ”Only time will tell” 2010 (Relaxa 038)
Go through Sunday (Ford) - UK CD ”Only time will tell” 2010 (Relaxa 038)

JIM FORD DISKOGRAFI

Singlar
Linda Comes Running / Sing With Linda (Mustang 3025 - 1967)
Linda Comes Running / Sing With Linda (President PT 153 - 1967)
Ramona (My Darlin') / She Knows How To Make Me Feel Like A man (Mustang 3027-1967)
Ramona (My Darlin´ / Ramona My Darlin´ (Mustang 3027 Promo - 1967)

JIMMY FORDE
Hangin´ From Your Lovin´ Tree / Crazy Cajun Cake Walk Band ( Flick City 3000 - 1968)

JIMMY FORD
Look Again / I´m So Thankful (Flick City 3001 - 1968)

Dr Handy´s Dandy Candy / Dr Handy´s Dandy Candy (Sundown SD114 Promo - 1969)
Harlan County / Changin´ Colour (Sundown SD115 - 1969, orange etikett))
Harlan County / Changin´ Colour (Sundown SD115 - 1969, ljusblå etikett)
To Make My Life Beautiful / Love On My Brain (Sundown SD116 - 1969)
To Make My Life Beautiful / To Make My Life Beautiful (Sundown SD116 Promo -1969)
Rising Sign / Big Mouth USA (Paramont 0258 - 1973)

Lp & Cd
HARLAN COUNTY (Sundown/White Whale JHS 1002 - 1969, orange etikett)
HARLAN COUNTY (Sundown/White Whale JHS 1002 - 1969, regnbågsfärgad etikett)
THE SOUNDS OF OUR TIME (Bear Family BCD 16777 AR - 2007)
POINT OF NO RETURN (Bear Family BCD16993 AR - 2008)
THE UNISSUED PARAMOUNT ALBUM / BIG MOUTH USA (Bear Family BAF 18004 - 2009)
THE UNISSUED PARAMOUNT ALBUM / BIG MOUTH USA (Bear Family BCD 16978 AG - 2009)
THE UNISSUED CAPITOL ALBUM (Bear Family BAF 18005 - 2009)
THE UNISSUED CAPITOL ALBUM (Bear Family BCD 16978 AG - 2009)

Samlingsskivor
GREAT MOMENTS IN VINYL HISTORY - Harlan County (Special Delivery 1009 - 1997)
COUNTRY GOT SOUL Vol. 1 - I´m Gonna Make Her Love Me (Casual 004 - 2003)
COUNTRY GOT SOUL Vol. 2 - Harlan County (Casual 008 - 2005)
SONICALLY SPEAKING Vol. 30 - Harlan County (Tidn. Sonic 30/1976)

TV- & Filmmedverkan
AMERICAN BANDSTAND (TV-framträdande 1969.10.18)
JIM FORD framförde ”Harlan County” och ”Working My Way To LA”

BONGO WOLF´S REVENGE - 1970
Film producerad av Tom Baker.
Medverkande: Mike Bloomfield, P.J. Proby, Jim Ford
Soundtrack: Mike Bloomfield & Jim Ford

Tidningar
BILLBOARD MAGAZINE (1969.08.23)
Tvåsidig reklam för ”Harlan County”













PLAYBOY MAGAZINE - Jan 1970
”The good, the bad & the garlic”
(Skämtsam bildserie i westernmiljö)
















(Delar av artikeln har tidigare varit publicerad på Rootsy.nu)